"Husens liv har formen av en skrift. Det är en skrift som ingen kan undgå att beröras av. Husen är "symboliska bilder, i vilka människan ser grundläggande betingelser för sin existens." Vi känner arkitekturformerna i vår kropp: hur taket välver sig, hur väggarna omsluter, hur pelarraden står upp. Hus är vars och ens erfarenhet. Tak över huvudet är socialpolitik, men det är också en beståndsdel i den psykologiska trygghetsmekanism vi bär inom oss - ett grundläggande mänskligt krav...
Husens skrift är poesi, ett språk av intuitivt uppfattade bilder i vilka ett nytt vara kommer till tals - den lyckliga människans vara. Detta vara, som är nytt i så motto att varje poetisk bild är ny, har sina grundvalar bortom medvetandet, i det första husets trygghet och orörlighet. I husens poesi möter vi åter vår dröm om huset som en dagdröm...
Människan är otänkbar utan sina rum. Att säga att dödliga är, är att säga att de genom att bo framhärdar genom rum i det att de stannar hos tingen där de finns.
Rummet är människans Vara: i Varats oavlåtliga kommunikation uppfyller människan torg och katedraler med sitt själv, full av förtröstan. Arkitekturen har att svara mot synnerligen påtagliga behov, men inte desto mindre har den samma ändamål som varje skapande akt: att uttrycka existensens väsen. Därför - eftersom det är fråga om människors existens - kan definitionen av det arkitektoniska rummet aldrig vara varken mer eller mindre än människors uppskattning av det.
Arkitektur handlar om rum och tid, men inte på fysikens eller filosofins sätt, utan på byggnadskonstens sätt: rummet är plats och tiden är situation. Arkitektur är var rummet och tiden beyder för människorna i deras vardagspraxis. Om arkitekturen skall kunna låta verkligheten komma till tals, så måste den tillhandahålla platser för mänskliga situationer. I annat fall är människan utesluten.
För de flesta arkiteker är denna uppfordran - att arkitekturen skall vara konst och ingenting annat än konst - en tom idealism, helgdagsdrömmar som ingenting har med praktiskt arkitektarbete att skaffa.
Och det är själva problemet."
Källa: Husens språk av Kay Nyman